Bob två år, han har precis tagit sitt sista cert och blivit champion! Hurra hurra hurra!

Bob tre år (och står som en kratta *mummel mummel Lina!*) och ur form pga tasskada. Det har ändå hänt en del med honom.

Den här helgen hade jag trevligt besök från Skåne, en gammal barndomskompis kom upp och det gillade vi. Bob är stormförtjust i främmande och har blivit väldigt duktig på att komma på nya sätt att tigga av folk – underifrånblicken har fått sällskap av många nya (dreggliga) looks. För med våren kommer värmen och med värmen kommer en flämtande hund och en flämtande hund dricker mycket vatten som transformeras till slem. En riktigt fin cirkel som jag är van vid efter tre år med Bassetslem och sju år med Rottisslem, den som är en fena på matte inser att jag har levt med hund i tio år nu, King blev nio bast men han flyttade tyvärr med pappa.

Jag tänker be om ursäkt för den här uppdateringen, jag ramlade ur skrivandet lite men tänkte att om jag tvingar mig på det så kanske jag sätter fart igen. Huvudsaken är att allt är bra med både mig och djuren, vi har hittat nya fina promenader att gå och jag har lyckats komma på en bra motionskurva för Bob. Och nu äter Bob Royal Canin igen, Magnusson tappade sin charm och antalet bajspåsar som gick åt på det fodret var löjligt stort. Vid påsk så drar jag och gänget till Strömstad, där finns morsan, havet och Seläterpromenader. Kanske tar jag en ”tur” med Bob på en båt, tror han skulle vara en bra sjöbuse.

Tyvärr börjar solen försvinna från min balkong så ekipaget måste nu flytta in och jag ska nog ta och fixa en macka av mitt hembakade bröd.

Obs, brödet på bilden är ett tidigare morotsbröd, riktigt gott var det med en klick smör och en skiva ost.

Ni andra kanske undrar varför? Jo för att den är röd.

Mitt köksgolv just nu, kunde lika gärna ha varit de här Core Houndsen som slemmat ner.  För övrigt är det väldigt pepps att stå i ett hörn och bli tuggad på av sådana här vackra varelser. Hound som hound ju!

”Försök inte lura mig gosse
jag inga konster tål”

Den här söndagen kan nog gå till historien som en av de bästa söndagarna. Susanne och Walter svängde förbi i eftermiddag på fika och kattjakt (haha) så hela familjen var peppade till tårna. Trolla som är lite mindre ”gubbig” än Bob, röjde satan med Walter medan Bob var mer en förnuftig mysfarbror som tvättade rent bakom öronen på grabben. Walter var som vanligt skithäftig och inte ett dugg rädd för två buffliga bassar men han är ju van från bästa Brick. Pixie var inte särskilt förtjust men gick (motvilligt) med på att bli klappad och inspekterad. Roligast var nog Walters konfunderade min över Trollas brist på snopp. Hurra för söndagsfika och hurra för Susanne!

Här hemma är det två utslagna hundar som snarkar högt, efter att ha snattat till sig lite fralla av Walter så blir man ganska tömd på krafter. Jag ska snart försöka få dem att gå kvällsrundan vilket kommer bli intressant. Imorgon är första testet, jag ska till skolan och vovvarna får vara ensamma i tre timmar själva för första gången. Innan sängen kallar blir det rensning av allt ömtåligt som de kan ha sönder. Och när jag skriver de menar jag såklart Trolla…

P.S Bob var egentligen peppad på bilden men ni vet han ser ledsen ut, det är hans face. Haha!